Dejtingapparna forandrar oss betydligt mer an hur sa som har framkommit i debatten, skriver Helena Granstrom

Dejtingapparna forandrar oss betydligt mer an hur sa som har framkommit i debatten, skriver Helena Granstrom

Hej, Vi har en ny app!

Pro att din app amna fortsatta fungera som det ar tankt behover du uppdatera till nyaste versionen. Klicka kungen knappen pro att fornya!

Om en faktum tycks all deltagare i den debatt som utlostes fran Goteborgs-Postens kulturchef Bjorn Werners kronika ifall ratade Tinderman besta overens: Den nya digitala dejtingekonomin inneha vinnare, och den har forlorare.

Sydsvenskan

Det ar emellertid en mottaglig undran vilka dessa ar – medan Werner (GP, 2/1) framhaller de socialt forfordelade mannens sexuella lidande pa den digitala arenan, inneha till foredome Expressens Anna Hellgren (13/1) visat pa att dessa hanar knappast kan sagas vara mer drabbade an kvinnor i lagstatusyrken, snarare tvartom. Det koper forstas inte blott ifall tillgangen till sex, utan samt om vem som i framat fras gynnas av strukturerna, men inte heller i den mer begransade fragan rader nagon samforstand om orsakssambanden. Nar exempelvis Kristina Hedberg (DN, 6/1) anser att dejtingappar som Tinder ej gor nagot mer an befaster en redan gallande sexuell rangordnat system, betonar Johan Anderberg (HD-Sydsvenskan, 14/1) att detta bara ar partiell sant: Att dejtingapparna ej enbart exploaterar ojamlikheten, utan i speciell mening ocksa skapar den.

Den digitala relationsmarknaden ar, menar Anderberg, plus ett exempel pa stordriftens hansynslosa logik: detaljerad som den lokala foretagaren gar omkull nar internethandeln nar byn, sa har den snyggaste killen kungen jobbet ej langre sa massor att ejakulera med, alldenstund hans konkurrenter nu ar – som minst – alla andra man i alltsammans stad.

Anderbergs iakttagelse fran hur kapitalismens utslagningsmekanismer verkar tillika pa humanistisk niva ar forstas fullsatt giltig – men jag betvivlar att den ar tillrackligt djuplodande. Att den digitala kulturen paverkar vara leva genom hur vi rangordnas av dess algoritmer ar molnfritt, men den paverkar oss i minst identiska bunt grad i genom sin forskjutning av hur vi uppfattar oss sjalva och varandra. Den dynamik som kannetecknar Tinder ar densamma som praglar den digitala existensen i stort: jaget konstrueras aktivt i genom preferenser och aktiviteter, relationer fortingligas och anvands som identitetsmarkerande tillhorigheter och kommunikation sker enbart i former som medger total kontroll. Den enda skillnaden ar att drivkrafterna gjorts mer explicita: sjalv framstaller ej blott karna jag, utan jag gor det i det uttalade syftet att det ska bli alskat.

Gallande synonym stig som jaget gallande jakt efter karlek tvingas bega sig till ett saljbart objekt, riktar det ocksa en korresponderande konsumistisk blick kontra sin omvarld: ”Aldrig”, skriver tekniksociologen Sherry Turkle apropa den digitala dejtingkulturen, ”har det vara lattare att grubbla kungen potentiella romantiska partners som varor tillgangliga i overflod”. Och det ar har jag antagande att den kapitalistiska logiken nar djupare an baksida av underben Anderberg antyder, pa ett fason som paminner ifall vad serietecknaren leva Stromquist skildrar i sin ”Den rodaste rosen slar ut”: Den andre upphor att besta fangslande som genuint annan, och far sin av vikt enbart i kraft av att ge jaget erkannande, ett identitetsbyggande attribut bland flera.

De algoritmer som bedomer anvandarens varde utifran vardet hos de anvandare som gillar henne, far med andra ord djupare konsekvenser an vilken karlekstorstande nuna som dyker upp pa var skarm harnast: Den tycks vara aktiv aven i var personlig ande. Vinnaren i denna nya disciplin blir da, snarare an nagot enskilt befolkningssegment, ett tankesystem – namligen det som villigt spjalkar upp saval den egna personen som den andre till en uppsattning matbara egenskaper, och forhaller sig till relationer som en krasen anvandare.

En annan sporja som ar vard att droja sig vid ar den om attraktionskraft. Ifall det nu finns vissa grupper som gynnas kungen andras bekostnad kungen en digitaliserad dejtingma personer som skulle ha gynnats i alla fall? Ett tankevackande besked finns att hamta i den amerikanske biologens Richard O Prums aktuella ”Skonhetens evolution”, dar forfattaren aterger forskning ifall hur sa som uppfattas som attraktiv. Det visar sig att bedomningen av attraktivitet sker i manga moment, och mycket med direkt motsatt utfall.

Utbredd en forsta ytlig visuell besiktning – svajpa hoger eller vanster – tenderar skonheten att besta mer eller mindre objektiv, i den bemarkelse att de flesta manniskor ar overens om hur sa som amna uppfattas som attraktivt. Men, och detta ar det intressanta: intill mer komplext socialt harmoni omprovas detta forsta intryck kungen subjektiva grunder, med resultatet att asikterna gar delad pa ett slumpmassigt fordelat satt. Av det skalet, anger forskarna, ar det mojligt ”for ungefar alla att ha relationer dar bada parterna uppfattar varandra som unikt begarliga”.

Vilken ganska av attraktion som ar framkomlig gallande Tinder borde besta uppenbart, och i denna fras har Anderberg fullstandig riktigt, nog till och med mer ratt an han anar, for i den digitala dejtingvarlden gynnas den klassiska skonheten ej enkom av databolagens algoritmer, utan av deras vaxelspel med var speciell evolutionara programmering. Men verkligt bekymmersam blir detta forst nar man lamnar svajpandet darhan och betraktar den mer allman progression som pagar runt oss, i vilken verklig, aktiv mansklig narvaro i allt hogre stadium ersatts med digital avsaknad.

I Genom att forsamra det manskliga sociala samspelet gallande det satt som genast sker, riskerar vi med andra ord att tomma aven mojligheten till autentisk ingaende foralskelse, och till en attraktion som nar djupare an till en schematisk klassificering av estetisk symmetri estniska brudar. Till en begar som tar kroppen i besittning, men som i viss fras kommer ifran fran sjalen: och finns det nagot som kan laka den till kvantifierbarhet styckade kottkropp som vi latit oss sjalva forvandlas till, sa ar det gott en sadan.

Anderberg aterger en passage ur den franske forfattaren Michel Houellebecqs senaste bok ”Serotonin” pro att exemplifiera sin tes att sexuell frojd i och med den digitala revolutionen riskerar att bli en forman forbehallen en snav elit. Sjalv tanker jag snarare pa ett citat klocka romanen ”Elementarpartiklarna”, skriven langt innan dejtingapparnas intag, om hur samtidens manniska gjort det romantiska umganget till en fritidssyssla, en sorts forstroelse i vantan pa ett blivande avromantiserat fornuftsaktenskap, till i princip jambordig delar ihallande fran sexuell och narcissistisk tillfredsstallelse. ”Naturligtvis”, konstaterar forfattaren, ”har hon kungen sa forstandig franhant sig all chans till lycka.”

junio 19, 2023

Deja una respuesta